Det blev inte som planerat, jag fick byta PT. Men jag ångrar inte att jag sa ja! Igår var det upp tidigt för att ladda för det första mötet med PT-Jim, så för att fylla på musklerna åt jag en skål Kesella med hallon, psylliumfrön och en skvätt grädde. Sen trampade jag, smått nervöst, ner till gymmet. Men nerverna la sig direkt när vi hälsat och vi satte oss för att gå igenom min livsstil, mål och förväntningar.

Då mitt arbete går på rullande 5 veckors schema så bestämde vi oss för att lägga upp träningen även så. Så det vi gjort är att boka in ett PT-pass i veckan och utöver detta så ska jag träna ett pass på egen hand involverande kondition (spinning eller löpning) och styrka i överkropp, utöver detta ska jag även gå på mina innebandyträningar på söndagarna.

Anledningen till att det bara blir tre pass i veckan är för att jag ska hantera min inre stress. Jag kan verka, känna mig och se lugn ut. Men inom mig är det mycket som föresigår och stressar upp mig. En vän och kollega konfronterade mig med det, vilket har fått mig att se det själv. Även PT-Jim såg det... Så istället för att boka in en herre jösses massa träningspass blir det som sagt bara tre i veckan. Och på mina lediga dagar så ska ta hand om min kropp och få den att må bra. Allt från promenader, yoga till att faktiskt bara ligga i soffan och läsa en bok.

Vad gäller kosten så beslutade vi som så att jag fortsätter hålla mig till min LCHf-diet och se vart det tar mig. Om resultaten efter våra 5 veckor tíllsammans inte ger det vi önskat så får han lägga sig i och ge mig förslag på vad jag ska kunna förbättra.

Efter att vi gått igenom vad det var jag ville med det hela så fick jag ställa mig på en specialvåg som mäter vikt samt förhållandet muskler, vätska och fett. Vikten var inte det stora bekymmret, vägde till och med mindre med kläder på än jag gjorde utan i måndags, utan det var andelen fett i kroppen. Ca 42%, men den ska ner! Vi tog även en massa mått för att ha mätbara resultat framöver.

Sen var det bara direkt upp på elipcemaskninen för lite uppvärmning! Inga konstigheter, kroppen blev varm och svettig, redo för dagens utmaning. Och en utmaning blev det. Övningar, de flesta, som jag tidigare var van vid pressades till det yttersta. Jag må vara både envis och stark, men utan pushen hade jag inte klarat det. Herre jösses! Men ack så skoj. Grymt nöjd med mig själv, speciellt att jag vågat ta mig till att faktiskt be om hjälp. I en timme körde vi på hårt med så kallade supersets, dubbla övningar för att optimera träningen istället för att vila mellan varje set, och det känns idag... Kommer det vara ännu värre i morgon tro?

Behöver jag säga att jag redan längtar till nästa gång?