Hjälp!



Nu står jag där igen... dilemmat över att gå till frisören. Har bokat in tid på tisdag morgon, klipp + färg. Men vet inte riktigt vad jag ska göra. Lugg inte lugg? Spara eller kapa? En sak vet jag, jag vill bli ljus. Riktigt ljus! Och tuffa till det lite, men ändå ha en praktisk frisyr. Så lite hjälp tack, vad ska jag göra?

En vårdag...

Idag har det vart en jobbfri dag, men inte ledig för det. Klockan ringde 07:30 - då var det dags att hoppa ur säng för ett morgonyogapass. Underbart! Travade sedan direkt hem till Lollo där det bjöds på kaffe och frukter i massor. Hon kidnappade mig i princip hela dagen, men gjorde också så att jag fick ett par saker gjorda som jag länge tänkt på.

Efter att spenderat någon timma hemma med kissarna så bar det av mot nästa träningspass - bodybalance. Ny koreografi som utmanade kroppen en hel del. Kvällen har jag nu spenderat i soffan framför program som Plus och Lyxfällan, en bra start när lönen kommer i morgon.

Sov så gott kära vänner!

En vecka har gått...

... och jag har helt tömt hjärnan på vad blogg heter. Inte ens tänkt tanken. Knappt läst andras heller för den delen. Men det vart nog en välförtjänt paus tror jag.

Under veckan som gått har jag hunnit med en himlans massa; sprungit min första morgonrunda. Gått en morgonpromenad i vårsolen med två vänner. Morgonyogat. Fått en allergisk reaktion som involverade besök på Vårdcentralen. Startat lördagsmorgonen med ett Bodybalancepass för att sedan hämta mamma och styra bilen mot Kungsmässan för en dags trevlig shopping. Planerat inför Paris. Lördagsmyst med minsta syster med kebab, film och en skål godis. Maratontränat med kombon zumba - promenad - innebandy (totalt 235 min!). Och säkert en massa mer...

Jag har som sagt haft en hel del saker för mig.
Är det inte mycket i kalendern så är det desto mer i huvudet.
Kluven i mina tankar, mål och drömmar för framtiden. Vad vill jag?


Morgontur

En kort runda innan frukost och jobb. Härligt i vårsolen!

Då var det måndag igen


Vilket innebär ny vägning. Och idag är jag glad. De senaste fyra veckorna har vart turbulent för mig mage. Vet vad eller varför, men det har inte vart som det ska. Men nu känner jag mig som vanligt igen, och det gav resultat på vågen. Hoppas det håller sig så och att det fortsätter ticka lite sakta neråt.

Idag visade vågen 88.1 kg, dvs -0.8 kg sen förra måndagen.

Ett glas vin?

Hade jag fått de så hade jag nog slocknat i detta nu. Har spenderat lördagskvällen med Lollo. Vi lagade lyxig och dyr oxfile med klyftisar och vitlökssmör. Till efterrätt blev det chokladmousse med valnötter. Sedan klämdes det även ner lite ost. Mycket hälsosamt. Iallafall för själven... Sov så gott allihop!

Kalla fakta

Ja, en kalldusch kan man ju säga. Men information som vi inte redan visste? Någon mer än jag som sett på kvällens avsnitt om gastric bypass operationer? Jag har alltid vart emot denna typ av ingrepp, självklart finns undantag, och dagens avsnitt gjorde mig ännu mer emot. Varför tar människor inte själva tag i problemet innan det är försent? Jag anser mig själv få säga detta, för jag är själv tjock och vet hur tufft det är. Det är svårt, men det är värt all energi att själv kämpa. Eller förresten vad är försent? När det gått till den grad att man inte kan röra sig? Definitivt! Men varningsklockan borde väl ringt för länge sedan? Om inte hos personen men hos omgivningen?

Kolla på USA. Där har allt gått för långt. Saker anpassas för människor "växer". De lever på non-fat och non-sugar. Den som inte ser sambandet i det här är ju blind. I flera hundra, om inte tusentals år, har vi levt på vanlig mat. Vi har rört oss i vår vardag och sett normala ut. Nu är det tvärtom. Vi rör oss så lite som möjligt, äter så mycket konstiga ingredienser som det bara går för att dra ner på kaloriintaget och det går bara utför. Vad hände med vanlig mat och motion?

Som jag skrev, jag vet att det är tufft. Jag sitter själv i skiten rent ut sagt, men har långt från så djupa problem som många andra. Men jag försöker kämpa, göra det bästa av situationen. Jag motionerar och har en kondition som är bättre än många av dem som är mindre än mig själv, det stärker mig. Räknar kalorier gör jag i perioder och nej det är väl inte jättebra, så målet nu är att jag ska hitta en balans som faller väl ut med min träning och som leder till en viktminskning utan större uppoffringar. Och om jag inte lyckas? Må så vara, men det sista jag skulle göra är att lägga mig för kniven, jag har sett dess nackdelar och det vill jag aldrig uppleva.

Blir man lyckligare om man är smal?
Vad är det som egentligen driver till detta vansinne?
Detta må vara ett snurrigt debattinlägg, men jag antar att ni förstår vad jag vill få fram.

Var nöjd med den du är och gör det bästa av situationen!
Något jag måste lära mig själv...

En vanlig torsdag

Jag föll för soffan och semlan i tisdags. Men det kändes helt rätt. Igår däremot tog jag mig i väg till CardioMoves. Skulle egentligen gå på Zumba idag, men då jag inte alls känner för det så ger jag hellre min plats till någon som verkligen vill. Men istället för att bara ligga på soffan så tänker jag unna mig själv lite kvalitet. I vårens frånvaro så målade jag igår naglarna i en fräsh korallrosa, och det har gett mig mersmak. Så idag blir det lite hemmaspa! Känner mig så sliten och okvinnlig så det kan behövas...

Falla eller stå emot?



Idag är det ju fettisdagen. En mumsig dag. Om man tillåter sig falla för frestelsen. För min del är den inte långt bort. Mitt humör är sådär. Utan att veta orsak eller anledning. Frågan är om jag låter humöret bestämma och bäddar ner mig i soffan med en semla. Eller om jag står fast vid mitt bokade träningspass och motstår frestelsen....


Det är vår!

Ja, för idag var jag ute på min första löprunda för året. Och för mig är det ett stort vårtecken. Båda att vädret tillåter utomhusaktivitet plus att man vill ut och röra på sig. Löpningen gick väl sådär, men bättre än förväntat. Var lite naiv när jag tänkte springa en bit på slingan, då den är isbeklädd, så det drog ner snitttiden lite grann. Måste ju börja komma igång nu, för det är ju inte mer än 2 månader till Vårruset.

Invigde mitt nya löpbälte idag också. För som alla vet så är Iphonen inte den smidigaste telefonen, och ha den på armen är inte min grej. Det finns även plats för nycklar och annat som kan tänkas vara bra att ha med sig. Bältet fungerade utmärkt och låg på sin plats i svanken.

2,94 km på 24 min

Långt från mitt mål 5 km på 30 min, men det är en början.

En sen söndagskväll

Då vart ännu en vecka till ändo. De springer verkligen iväg. Egentligen skulle detta vart min "kortisvecka" med bara 3 arbetsdagar, men jobbade extra i lördags. Pengar är aldrig fel. Har hunnit med 420 minuters träning, precis som förra veckan. Ja, jag vet att det kanske är för mycket, men så länge jag känner att jag orkar så kör jag på. En del kul har det också blivit. I onsdags var jag ju på Quizen med de bästa tjejerna och igår var det födelsedagsgalej för Camilla.

Nu sitter jag i soffan småsliten och laddar för en ny vecka!

En fundering

Varför tenderar det som så att man aldrig anser sig vara nöjd? Oavsett vad man presterar? Jag är sån. Aldrig nöjd, inte på insidan. Kanske utåt. Förra veckan tränade jag 420 min, men jag är inte nöjd. Jag har minskat mina mått med totalt 21 cm, men jag är inte nöjd. When is enough enough?


Borttappad?

Det lilla självförtroendet jag hade tappades bort någonstans mellan träningspasset och promenaden hem. Kanske kan en tjejkväll på Cheers med mat och quiz bota det... Vi får se.



Kvällen med de två bästa gjorde underverk. Känner mig mycket positivare. Eller är det ölen? Nej jag tror på sällskapet!

Lunchtips!

För ett par veckor sedan satt jag hemma hos en vän och kollade på Nigella och fastnade för ett enkelt lunchrecept. Prövade det då och var förvånad över mätthet och smaker, så idag gjorde jag det igen.

1/2 paket bacon
1 kokt ägg
1 port babyspenat
dressing (lite senap blandat med vitvinsvinäger och citronpeppar)

Baconet tillagade jag i ugnen, något jag läste mig till på Kvantum. Att jag aldrig gjort det innan! Smidigt och enkelt, utan en massa fett att torka upp. Så nästa gång - slå på ugnen på 225 grader och in med baconet i 7 min. Förslagsvis på bakplåtspapper så slipper man all disk. Dela de kokta äggen och strö ut över spenaten. På med baconet och droppa över dressingen. Njut!

För mer mättnad lägg till lite mer ägg. Jag valde att bara ha ett idag för att hålla tillbaka på kalorierna. Och totalt blev min tallrik 310 kcal. Billig på många vis och enkelt! Tar ju max 10 min.

RSS 2.0