Jag har nu haft tre veckors semester, en ännu länge semester härifrån. Tankarna har snurrat kring att faktiskt lägga ner helt, för min motivation att skriva var borta. Vad är det jag vill med bloggen och vad får mig att vilja fortsätta?

Så jag har bestämt mig! Jag tänker fortsätta, men det kommer bli nischat in på det som jag betraktar som min hobby; träning och hälsa. Jakten på det bättre jag:et och en mer hälsosam livsstil. Bort med personliga djupa inlägg, in med motion, mat och personlig utveckling!

Det är väl för femhudrade gången som jag skriver ett sånt här inlägg.
Men nu ska jag allt försöka!

Ni får ge er till tåls. Jag ska skriva om allt som har hänt och händer i mitt liv. Träningen, vännerna, festkvällarna som bara blir fler och fler, den nya sängen och allt där till... Så länge bjuder jag på det här;

Och är jag är kass på både skriva och ge respons... Ja, visst är det ett angenämt problem att kläderna är förstora. Blir förvånad varje gång jag ska ta på mig och slipper klämma i mig plagget. Men ack så glad! Vet då inte riktigt vad som hänt, men helt plötsligt går det framåt av bara farten.

Jag har ett jättestort bekymmer, min kläder är förstora! :D

Jag vet, jag har inte bloggat på över två veckor. Och vet ni vad? Jag mår bättre än någonsin. Om det har med icke-bloggandet eller all träning är en bra fråga. Men jag känner mig avslappnad, ingen prestationsångest eller "måste-blogga"-panik.

Nu ska jag bege mig till Påskbergsskogen och slingan.
Ska rasta Ida och komma igång med hennes träning.
Får se hur det går!

Vilken dag! Började med skolavslutning för syskonen på Almers, sen planka på Wärdshuset, tur på stan med Lollo, löppass i Påskbergsskogen och avslutas med en dunderkväll på stan!


Efter träningen blev det en snabb dusch. Åkte ner till Kvantum för att möta Ida. Stod på torget en stund för att lyssna på lite lokala förmågor för att sedan styra nosen mot Cheers för lite vin och kvällsmat. Tjötade mångt och mycket fram till klockan slog nästan tjugotre och det var dags för kvällens höjdpunkt: Daniel Adams Ray på torget. Gisses! Grym spelning! Men vad är det med folk och konsten att inte lyssna in musik innan en spelning? Meningen är ju att typ kunna texterna och digga med så mycket det bara går. Men det är väl bara jag som älskar att lyssna på album, Ida påstår det i vart fall. Hihi.

Såg inga fulla småsyskon på stan. Men hörde av mig till dem så jag vet att de iallafall var i behåll. Och så verkar det ha vart. Min naiva syn på verkligheten, om den stämmer är en annan femma...

Var på gymmet igår och förlängde mitt kort.
Så nu är jag fast till 2012-09-01, wiho!

Kom och träna med mig!

Veckorna springer iväg. Snart mitten på juni! Den här veckan har inte mycket att förtälja. Har mest jobbat. Fått in två träningspass - det ena idag, mycket trevligt. Var en runda i Påskbergsskogen med trevligt sällskap. IKEA-tripp med mina tjejer har också fått plats i veckans schema.

Nu väntar en ny vecka. Lite jobb, lite skolavslutningsfirande, träning och lite firmafest! Perfa!
Vad ska ni hitta på?

De senaste veckorna har jag fuskat något kopiöst med maten. Jag har visserligen bestämt mig för att äta det jag vill som jag vill för stunden. Men nu blir det ett par veckors stenhård koll igen. Nu är det slutfuskat, för det är ju strandtider på ingång!

Vissa dagar i livet är då märkliga. Jag har spenderat dagen med min vän Lollo. Pratat, druckit kaffe och kommit till en massa insikter. Mycket trevligt! När jag sedan går hem och äter min lunch framför ett SATC-avsnitt blir jag nästan lite rädd. Det bakomliggande ämnet handlar om precis det vi pratade om. Detta händer mig ofta, ironiskt? Eller ett tecken?

Jag som person är inte den som tar för mig, utan står hellre lite bakom. Men det måste bli ändring på det! För innerst inne vill jag så mycket mer. Bli modigare, våga synas och höras. Jag vill vara öppnare, roligare och ihågkommen. Våga ta risker, chanser och utmana mitt fega jag.
Och för att citera Carrie ännu en gång;

I would love to find a man who is strong enough to catch me.

Nu blir det chill med mina fina tjejer! Ska bege mig hem till Ida och hänga på hennes terass. Blir nog en tur till Bodegan sen med, men ingen lång kväll för min del då det är jobb imorn. Njut av denna underbara sommarkväll!

I dubbel bemärkelse! Dagen började med ångest... Jisses! Spontan utgång igår med fina vänner. Slutade som det gjorde. Att lite vin kan slå så knäppt, att man aldrig lär sig. Har lite ångest för ett par saker, men äh, jag överlever nog det med. Om inte annat får jag bjuda på det. Nog om det.

Det har som sagt vart baksmällans dag i dubbel bemärkelse. Började som ni förstår rätt seg och kass. Tog mig upp och ut. Först till Kvantum för att inhandla proviant i form av jordgubbar, passionsfrukt, glass och cola. Bosatte mig på Idas terass där även Lollo dök upp. Vi tog en tur på stan och avslutade med kaffe vid Fästningshörnan.

Sen bar det av hem för dusch och käk för att sedan ta sig ut på kvällens planer. Bio! Baksmällan del 2. Åh, grymt bra. Kanske inte lika klockren som den första, men ack så roande. Bäst av allt är ju definitivt Bradley Cooper! Min favorithunk i filmvärlden.

Jag är inne i en period där allt känns grått. Och konsekvensen av detta är en massa tankar, komplex, irritation, dumheter och hjärnspöken. Tänker inte ens skriva mer om det, för ni kommer tycka jag är knäpp.

I måndags hade jag och minsta-syster bokat en biodate. Vi hade i förväg bestämt att det skulle bli den nya Pirats-filmen och före ett besök på pizzerian. Och så blev det! Vi möttes upp vid 19 då jag kom med bussen direkt från jobbet och gick för att köpa biljetter. Sen till maten. Borde beställt en kebabsallad, för det är ju underbart gott, men föll för en pizza. Och var det gott? Njä. Inte dirket. Den var mest tråkig, så det lär ta ett tag tills nästa slinker ner. Efter maten hade vi tid över så vi tog ett varv runt Fästningen.

Vad tyckte jag då om filmen? Jo, den var väl bra. Men vad mer än Jack Sparrow gjorde filmen till en av Pirats? Inte mycket inte, men som sagt den var bra även om jag föredrar de andra mer.

Sitter här med lite funderingar efter att ha ett kvällens Du är vad du äter. En 18-årig tjej som är påväg utför vad gäller hälsan, i stort behov av hjälp för att inse vad som komma skall om inget gör åt saken. Jag blir faktiskt lite arg, eller besviken, vart är föräldrarna? Vart är skolan? Varför finns inte hjälpen där tidigare? Informationen om vikten av motion och en sund kost borde vara vardag i skolan, redan från första klass. Att man sedan tar avstånd och går sin egen väg, jo men det är ju upp till en själv.

Jag har suttit i samma sits. För varje år i tonåren har kilona krypit sig på. Slog till hårdast gjorde det vid 18-års ålder, av flera orsaker som jag inte har större lust att dra upp. Och senare när jag flyttade till Borås, ja då kom ytterligare 10 kilo som ett brev på Posten. Även om jag bodde hos min faster som är ett hälsofreak. Jag tränade hårt i perioder, åt nyttigt, men varje gång kom de tillbaka lika fort. Och så har det fortsatt... Upp, ner, upp, ner...

Här i Sverige älskar vi ordet lagom. Ett ord som inte går att översätta rakt till många andra språk. Är inte det lite konstigt? Allt vi gör är så där lite lagom, det kretsar kring allt. Vi äter lagom hälsosamt och vi rör oss lagom mycket. Om vi istället kanske skulle lära oss ordet; tillräckligt? Att äta tillräckligt nyttigt och röra sig tillräckligt mycket för att må bra. Vad är då tillräckligt? Det är upp till var och en, det gäller att hitta sin egna kod, sitt egna sätt att leva. För det är egentligen ingen annan än en själv som kan göra det. Det går att få hjälp, stöd och tips för att komma åt rätt håll, men sen är det helt upp till en själv att fortsätta kämpa. Och det är oftast där det brister, kämpa lagom... Nej, kämpa tillräckligt mycket för att lyckas istället!

Jag har försökt lära mig be om hjälp, pushning och triggning. Och det är behövligt! Både att be om det och få ta emot det, för är det nått jag är kass på så är det att be om hjälp och ta emot den när den väl kommer. Men det är bara jag som kan få mig själv att lyckas, att ta mig dit jag vill. Och jag har börjat lära mig mina fällor och svagheter, försöker ta tag i dem för att inte falla dit. För jag kan lyckas - det vet jag! Vad det än må vara, jag kan! Och det kan också du!

Mötte upp Linda på stan för en lunch på Mignon. Stod i valet och kvalet, kom fram till en tacotallrik då jag vart sugen på tacos i flera dagar. Tänkte först vara duktig och avstå nachosen. Men... Smakade på ett - åt tio kanske tjugo. Nu har jag ont i magen och den är uppsvälld som en ballong. Jag borde avstått, eller i vart fall ätit mindre.

Jag har tappat fokuset på träningen. Knappt tagit mig iväg på pass eller en löprunda de senaste veckorna. Tappat motivationen lite. Detta har fått konsekvenser, den onda spiralen. Dålig sömn, huvudvärk och allmän trötthet. Inte bra, så nu ska jag vända på det igen. För det är ju så härligt att vara igång och må bra!

Däremot har jag fått in snitsen på maten och kolhydratintaget. Igår när jag var på födelsedagsfirande så höll jag mig till proteinkällorna på tapasbuffen. Och jag tackade nej till den lockande vitchokladpannacottan som serverades till efterrätt. Och väl nere på Bodegan beställde jag drinkar passande för min diet. Och jag är så nöjd! Jag kan, bara jag vill.

Förresten, har fixat håret också. Bild kommer senare!