Sitter här med lite funderingar efter att ha ett kvällens Du är vad du äter. En 18-årig tjej som är påväg utför vad gäller hälsan, i stort behov av hjälp för att inse vad som komma skall om inget gör åt saken. Jag blir faktiskt lite arg, eller besviken, vart är föräldrarna? Vart är skolan? Varför finns inte hjälpen där tidigare? Informationen om vikten av motion och en sund kost borde vara vardag i skolan, redan från första klass. Att man sedan tar avstånd och går sin egen väg, jo men det är ju upp till en själv.

Jag har suttit i samma sits. För varje år i tonåren har kilona krypit sig på. Slog till hårdast gjorde det vid 18-års ålder, av flera orsaker som jag inte har större lust att dra upp. Och senare när jag flyttade till Borås, ja då kom ytterligare 10 kilo som ett brev på Posten. Även om jag bodde hos min faster som är ett hälsofreak. Jag tränade hårt i perioder, åt nyttigt, men varje gång kom de tillbaka lika fort. Och så har det fortsatt... Upp, ner, upp, ner...

Här i Sverige älskar vi ordet lagom. Ett ord som inte går att översätta rakt till många andra språk. Är inte det lite konstigt? Allt vi gör är så där lite lagom, det kretsar kring allt. Vi äter lagom hälsosamt och vi rör oss lagom mycket. Om vi istället kanske skulle lära oss ordet; tillräckligt? Att äta tillräckligt nyttigt och röra sig tillräckligt mycket för att må bra. Vad är då tillräckligt? Det är upp till var och en, det gäller att hitta sin egna kod, sitt egna sätt att leva. För det är egentligen ingen annan än en själv som kan göra det. Det går att få hjälp, stöd och tips för att komma åt rätt håll, men sen är det helt upp till en själv att fortsätta kämpa. Och det är oftast där det brister, kämpa lagom... Nej, kämpa tillräckligt mycket för att lyckas istället!

Jag har försökt lära mig be om hjälp, pushning och triggning. Och det är behövligt! Både att be om det och få ta emot det, för är det nått jag är kass på så är det att be om hjälp och ta emot den när den väl kommer. Men det är bara jag som kan få mig själv att lyckas, att ta mig dit jag vill. Och jag har börjat lära mig mina fällor och svagheter, försöker ta tag i dem för att inte falla dit. För jag kan lyckas - det vet jag! Vad det än må vara, jag kan! Och det kan också du!