Idag har jag mått jättebra, men ändå känt av bitterheten. Jag vill bara flytta nu på en gång. Stänga in mig i min lägenhet, ska mitt hem och min oas. Just nu känner jag bara för att stänga av verkligheten. Ångesten för att pengarna inte räcker till, för att jag inte räcker till. För allt. Har god lust att avboka söndagens planer för att slippa riskera att bli ratad, eller att rata. Börjar bli osäker på mig själv igen, och det gillar jag inte alls. Jag vill leva. Jag vill våga. Men nu tar det bara stopp. Suck!