Jag tror många av er som träffat mig de senaste dagarna har nog upplevt mig som irriterad, bitter, tyst och tillbakadragen. Bitter är jag av en viss anledning, men det är inte det som vart problemet just nu. Jag är en ensamvarg. Jag är inte van vid att vara ubersocial. Och det senaste har jag vart detta. Men det har tagit stopp.

Jag har aldrig haft lätt att träffa nya människor, men jobbet har hjälpt mig. Tvingat mig. Nu har jag ju till och med vågat mig på dating. Så vad hände? Jo det blev för mycket.

De senaste månaderna har jag flängt från en person till nästa, knappt vart hemma. Nu inser jag att jag inte orkar. Men jag kan inte säga nej. Jag är för snäll. Jag måste lära mig säga nej, eller sätta motkrav. Jag älskar mina vänner, och har aldrig haft så många som idag, men jag behöver min egentid också. Det är underbart att gå promenader ihop, men också att gå själv och släppa allt som hänt under dagen.

Hoppas ni inte misstolkar mig nu, utan hjälper mig istället...