Jag borde sova för längesedan. Men kan inte. Är inte trött. Och huvudet bara spinner. Varför kan man aldrig sluta fundera? Det "är bara att sluta". Nej det är det inte. Hur lite/mycket jag än vill tänka eller inte tänka så gör jag det ändå. Och det vet jag att jag inte är ensam om.

Tänker på allt. Hur bra jag mår. Hur dåligt jag mår. Vilken lyx jag har. Men också avsaknaden av så mycket.

I morgon är det dags för mig att ta mig i kragen. Bli den starka person som jag faktiskt var för ett par månader sedan. Hon som älskade livet. Vågade sig på nya saker. Som älskade att träna. Och som faktiskt såg strålande ut. Den mentala bilden av en själv gör underverk.