Jag gjorde precis något som jag funderar på sen igår. Jag sa upp min sida på dateingsajten som jag sen i mars vart inloggad på. Jag är helt enkelt trött på det. Det finns idoter, det finns också ljusglimtar. Nu finns det en kvar som jag väntat på så länge. Min #1 mailkontakt. Vi pratade om fika nu i veckan. Får se om det blir så. Jag är tveksam. Men får vänta och se. Skickade mail till honom. Så nu är det verkligen upp till honom att ta kontakt, men tanke på att jag inte kan kontakta honom mer.

Anleding till mitt val? Som sagt jag har mött både idioter. Men också fina saker. Men jag tror, precis som låttexten säger. Det kommer när det kommer. Speciellt när man inte letar.

En annan sak som fått mig att fundera är hur jag förändrat mitt tankesätt när jag får den vanliga frågan; Hur länga har du vart singel då? Innan tyckte jag det var pinsamt att svara. Hur kul är det att säga - alltid?! Men nu tänker jag som så, som jag lärt mig av en pojk, att det inte är någon som funnit guldklimpen i mig ännu. Positivt tänkande!

Nu är det helt enkelt slutdateat med folk från andra städer som man inte vet vem det är överhuvudtaget. Dags att ta det som det kommer. Bättre på självförtroendet ytterligare så är det nog inga större problem!