I lördags var det, som jag nämnt tidigare, Midnattsloppet uppe i Göteborg. Tillsammans med mamma och syskon var jag där och genomförde årets stora prestation, att springa 10 km. Dagen började med en lång sovmorgon och en ordentlig pastauppladdning till lunch innan vi tog bilen upp till storstan. Väl framme gick vi till Stadium-butiken för att hämta ut våra tröjor och tidtagningschip. Jag passade även på att köpa mig nya inomhusskor då de hade 20% rabatt för medlemmar. Vi fortsatte sedan en tur på stan och slog oss efter ett par timmar ner på ett riktigt mysigt Espresso House för kaffe och kaka.

När kvällen närmade sig gick vi till en italiensk restaurang, Pasta+, precis vid Hedens parkering för lite kvällsmat. Kan varmt rekommendera stället! Mycket god pasta slank ner tillsammans med ett stort glas vatten. Nu måste väl kroppen ändå vara redo för utmaningen?

Efter att ha gått tillbaka till bilen för ombyte till träningskläderna hängde vi på tävlingsområdet på Heden där flertalet sponsorers var samt SATC som visade lite nya pass. Trots att det hela tiden regnade var humöret på topp! Sakta men säkert började klockan närma sig 22:00 och startdags. Trodde vi! Det hela blev uppskjutet sisådär 30 min, så det blev en lång uppvärmning för att hålla kroppen förberedd. Och ju mer klockan tickade desto nervösare blev jag, tänk om jag inte skulle ta mig runt?


Så gick startskottet! Fötterna började röra sig och kroppen följde med. Flöt på riktigt bra! Det var en massa kringelikrokar på stadens gator. Fram och tillbaka, sväng åt höger, sväng åt vänster. Brant upp för och långa nedförsbackar. En riktigt trevlig bana! För att hela tiden veta hur det låg till med hastigheten så hade jag full kontroll på klockan vid varje kilometermarkering. Och någonstans i höjd med Kungsgatan hade vi 5 km-markering och halvtidsmätning. Min klocka stod då på cirka 32 min och jag kände att jag kunde fortsätta hålla samma tempo en bra stund till. Kullerstenen fortsatte, ännu fler skarpa svängar. En massa lera. Tillbaka till kullersten och asfalt. När det är 2 km kvar närmar sig Avenyn, den långa svagt lutande uppförsbacken som många fasar. Men jag sprang på, riktigt bra tycker jag. Kanske lite väl hårt? För när jag kommer längst upp innan vi ska svänga vänster så kände jag att jag nästan höll på att stupa, men ge upp när det är 750 m kvar kan man ju inte göra. Så positivt tänkande! Sen var det bara den geggiga målsträckan kvar, och jag ökade farten. Sprang förbi flertalet löpare och in i mål. Äntligen klart!


Efter en banan, powerbar och lite vätska gick jag tillbaka mot bilen. Eller halvsprang, för mina ben höll på att krampa om jag försökte gå. Kände mig faktiskt riktigt pigg, adrenalinkick? Lite stretch och ombyte sen hem till en varm dusch.

Igår var benen lite trötta, så tog dem på en cykeltur ut till Södra Näs för lite lunch och fika. Idag är de mest stela, framsida lår spänner fint när jag ska sätta eller ställa mig. Så ikväll för det bli lite träning för att mjuka upp musklerna igen!