Jag känner en oerhörd prestationsångest. Press jag sätter på mig själv. Funderar därför att ta ett steg tillbaka och kämpa efter mina egna förutsättningar. Det är Göteborgsvarvet jag pratar om, delvis ivartfall... När jag anmälde mig var jag taggad och på god väg med träningen. Sen blev jag skadad, tappade modet. Och efter det har det vart svårt att hitta tillbaka. Hjälper ju inte att man inte kan ta sig ut när det är så snorkallt som det är nu heller. Finner ingen motivation alls. Så nu är frågan, bita ihop eller ge min plats till någon annan som redan kämpar för att springa det långa loppet och som har tränat upp en god fysik.


Är det fegt att ge upp?

eller

Är det starkt att se sina begränsningar och anpassa sig efter det?