Mitt nya motto

På bara ett par veckor har jag märkt att jag är självsäkrare och vågar mer. Så mitt nya motto lyder som du kan läsa till vänster;

Lev livet, vågar man inte ta chanser så kommer man ingenstans.

Ni som känner mig kanske tror jag blivit galen. Men jag trivs bättre i livet nu än jag gjort på väldigt länge. Visst har jag mina problem, speciellt på hemmafronten. Men de glömmer jag så fort jag kommer hemifrån. Får se till att hitta på något nu när jag har två lediga dagar att se framemot. Frågan är bara vad.

Själförtroende?

Vad är det som hänt med mitt självförtroende? Tror allt att det ökat sedan jag började på NetonNet. Det märker jag på flera saker, men mest på allt som händer just nu. Förstår inte att jag vågade i lördags samt för att jag vågade ta kontakt idag. Får dock se om jag får någon respons, är tveksam. Men hoppet lever alltid. Vad är det värsta som kan hända? Inget egentligen. Bara att jag själv kanske skäms lite, men det får jag bjuda på i såfall. Går runt med en liten dos ångest och magont, men det får jag leva med. Får helt enkelt vänta och se vad framtiden har att erbjuda.

Nu ska jag jobba vidare.

Klump i magen

Hela dagen har jag haft konstant magont. Av flera anledningar. Det är jobbigt hemma. Jag fick en tillsägelse på jobbet, som självfallet var befogad då jag gjort fel. Det var inget allvarligt men jag får lätt ångest för sådant. Sen allt som hände i helgen påverkar också. Både positivt och negativt.

Vad blir mitt steg med livet härnäst? Inse fakta och bara gå vidare? Ta tjuren vid hornen och våga göra något? Eller bara fortsätta gå runt med magont...

Bubbla

Veckorna bara går och går, åren likaså.
Minnen som är åratal tillbaka känns som igår.
Kan inte någon spräcka bubblan som jag lever i.
Svep mig med storm och låt mig tappa fotfäste om så bara för en liten stund.

Jag har bestämt mig!

Drömmen jag skrev om för ett par dagar sedan har jag bestämt mig för att fullfölja.

Jag vill åka till USA som aupair!

Jag har pratat med flera personer som är/har vart iväg som jag vet om. Jag har följt en massa bloggar som handlar om ämnet samt kollat upp vilka agenturer som finns och vad de gör. Jag tog beslutet i morse och har preliminäranmält mig hos Skandinaviska Institutet (Aupair in America). Alla jag har pratat med har sagt; "Åk! Det är inget att tveka på! Du får ut så mycket av det." Och det är det som fått mig att ta mitt beslut. Även mamma håller med om att jag ska ta min chans och våga ta steget. Pappa vet jag inte vad han tycker riktigt, berättade för han vid frukosten idag och efter det har han inte sagt något. Kanske han tror att jag inte är seriös, precis som med Norge-planerna (vilket jag var seriös om, men att det aldrig blev av). Det är därför jag inte sa något till honom förrän idag då jag tog mitt beslut. För åka ska jag! That's it! Får bara hoppas på att de ringer imorgon och att jag kan börja med ansökan så att jag kan hitta en trevlig familj och förhoppningsvis komma iväg så fort som möjligt. Det återstår att se.



Upp som en sol, ner som en pannkaka

Dagen började bra med att gå upp tidigt, kl 7 är tidigt för mig nu när jag vant mig vid 8-8,30. Var tvungen att följa med systern till tandregleringen, därav den tidiga timmen. Var på bra humör fram till runt 12, sen har det bara gått utför. Känner mig trött, ensam och hopplös. Inte på humör alls...

Nyare inlägg
RSS 2.0