Det har verkligen vart en upp och ner dag. Började med att sova enda fram till klockan 11, är så där bra att sova i tolv timmar. Sen började pappa tjata igen om att jag aldrig säger något, bla bla bla. Men om jag för sjutton muggar inte har något att säga så tycker jag det bara är onödigt att ha en konveration om ingenting. Men visst lite kan jag väl hålla med, men det är inte bara jag som behöver bli bättre utan också han.

När jag sedan var på promenad fick jag en obehaglig känsla i kroppen, så jag tog tag i saken och gjorde det rätta i situationen.

Nu ska jag inte sitta här och beklaga mig längre. Bättre att tänka positivt, och framåt. Misstag och misslyckanden händer hela tiden, är bara att gå vidare.